I början av min utbildning vid Nordiska detaljhadelslinjen vid Stockholms universitet fick vi skriva om en konsumtionsupplevelse. Tänkte att ni andra kunde få ta del av den också!

"När man handlar på internet kan man aldrig få samma slags upplevelser som man får i en vanlig butik, så som musik, andra kunder, expediter, dofter, att kunna ta i saker osv. Det är inget som jag saknar. Tvärtom, jag stormtrivs i att kunna välja och vraka ifrån det enorma utbudet av produkter på nätet utan att bli störd av irriterande expediter eller illa luktade kunder och jag kan handla när som helst på dygnet.

Jag kommer ihåg mitt första stora internetinköp. Det var en röd leopardmönstrad siden klänning ifrån klänningsgurun Diane von Furstenberg. Det var en sådan klänning som jag hade sett ”it-girlen” Jade Jagger ha. Jag hade först sett den ”livs levande” i ett skyltfönster i en liten butik på Humlegårds gatan i Stockholm och det var kärlek vid första ögonkastet! Vilken klänning! Hjärtat slog en frivolt av glädje och adrenalinet började pumpa i mina ådror. Jag gick in i butiken och frågade vad klänningen i fönstret kostade. Jag viste redan innan att priset skulle ligga rätt så högt, men kanske inte riktigt så högt. Men prova det kostar ju inget tänkte jag och lät det mjuka tyget omfamna mig. Klänningen satt perfekt! Men hur skulle jag ha råd? Jag såg studiebidraget flyga iväg med två vingar på ryggen.

Med sjunkande mod steg jag ur butiken och begav mig med tunga steg hem. Då tanken plötsligt slog mig, att internet var lösningen på mitt nyuppkomna problem. Många av mina vänner handlade reda mycket och flitigt på nätet så det var inte helt främmande för mig. Jag letade mig trevande fram och fann auktionsmarknaden Ebay till min stora lättnad och till min plånboks stora förtret. Jag fann ganska snabbt min älskade klänning. Men jag köpte den inte med en gång som man skulle kunna tro. Nä, för på Ebay där tar man först kontakt med säljaren via e-mail för att först visa sitt intresse för varan och sedan ställa alla möjliga frågor om varan eller om frakten eller vad det nu kan vara. Man skulle kunna säga att man som kund och säljare ”känner” på varandra.

Som jag sa så är Ebay en auktionsmarknad, det handlar alltså om vem som lägger det högsta budet innan tiden är slut. När jag väl hade hittat min klänning i rätt storlek gällde det bara för mig att ha is i magen och vänta ut klänningen tills sista stund för att lägga mitt bud. Ny ebayer som jag var kunde jag ju inte hålla mig ifrån att lägga ett bud när det bara var en dag kvar. Priset var ju ändå så lågt! Något som jag bittert fick ångra! Känslan var helt otrolig efter att ha lagt mitt bud fick jag ett e-mail som sa att jag just nu var den som var den högst bjudande på klänningen. Jag loggade ur mig och stängde ner datorn, mycket belåten och med en känsla av att nu så skulle klänningen äntligen bli min! Jag kröp ner i sängen och kunde knappt somna pga. att jag var så exalterad över min nya klänning. Vilka skor skulle jag ha till? Kunde man ha stövlar? Vilken väska passade bäst till?

När jag dagen där på kom hem ifrån jobbet och loggade in mig på Ebay för att se hur det hade gått med min klänning insåg jag till mitt stora förtret att budet som jag kvällen innan hade lagt låg längst ner på listan av 14 andra budgivare. Jag var den som hade utlöst ett habegär hos de andra potentiella köparna och på så sätt trissat upp priset med $100. Det var som om någon hade ryckt ifrån ett litet barn dess napp. Jag var otröstlig. Men än var det inte för sent, det var ett par timmar kvar. Jag beslöt mig för att gå hem till en väninna och dränka mina sorger i en drink eller två. Men alla vet vi väl vad lite alkohol kan göra….

Plötsligt satt vi där framför datorn och såg hur tiden tickade ner och buden rann in för min älskade klänning, för att i sista sekund kunna lägga ett slutgiltigt och vinnande bud. Ännu en gång så pumpade adrenalinet i mina ådror, mina händer dröp av svett och jag hade otroligt svårt att sitta stilla. Tiden var inne, och det var mitt bud också. Det var en seger att se när auktionsklockan visade 00.00. Klänningen var äntligen min! Vid det här laget var jag så pass uppspelt att jag hade stora koncentrations svårigheter. Hade inte min väninna varit med vet jag inte hur det hade gått med själva betalningen, som kan upplevas rätt så krånglig den första gången man betalar via Ebay och Paypal.

Efter exakt fem dagars väntan ringde det på dörren kl 09.00. Där var mitt efterlängtade paket i famnen på en budkille. Det var min klänning som hade färdats ända från U.S.A. till lilla mig i Stockholm. Jag bar in paketet i vardagsrummet och ställde ner det på mattan, rusade ut i köket efter en sax och började slita upp mitt paket. Jag blev nästan helt hysterisk när inte tejpen ville ge med sig, så jag sprang och hämtade den största kökskniven jag kunde hitta. När wellpappen väl hade gett vika darrade jag nästan av upphetsning. Klänningen var väl paketerad i ett rött silkespapper som fick hela klänningen att upplevas ännu mer exklusiv. När det röda papperet väl var upprivet så låg den där. Min klänning! Min mycket efterlängtade röda leopardmönstrade siden klänning ifrån klänningsgurun Diane von Furstenberg! Äntligen var den min! Och passade som handen i handsken! Visst var jag ett par tusenlappar ”lättare” men jag var också en klänning rikare. Med tanke på att jag fick den för under halva priset jämfört med vad jag skulle ha betalat för den här hemma i Sverige, så tycker jag att det var ett riktigt kap! Trots att det var en mycket dyr länning så har jag haft en stor glädje av den. Men min glädje infinner sig inte bara när jag bär den utan även när jag ser den hängandes i min garderob. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på hur det gick till när jag väl fick tag på min dyrklimp till klänning."

Tyvärr har jag inte hittat någon bild på min kära klänning. Men jag lovar att jag ska fixa det! ♥

Min kära mor håller just nu på att packa ihop sitt liv. Min lilla mamma ska nämligen flytta, från att bo i villa till en två rums lägenhet, så just nu är hon lite stressad över att hon inte kan ta med sig allt och måste skiljas ifrån vissa av sina ägodelar.

Själv flyttade jag hemifrån för över 5 år sedan. Men bara för att man har flyttat hemifrån så betyder det inte att man har packat ihop sitt lilla flickrum. Det har i alla fall inte jag gjort…… Så nu när min kära mor ska flytta så måste även jag packa ihop mina saker. Eftersom jag bor i en tvåa som inte har allt för många förvaringsutrymmen så betyder det att jag måste också göra mig av med en del. Varken jag eller min mamma är kända för att kunna slänga saker, men efter att ha sett alla dessa program om städning och flytt så har vi också insätt att man måste lära sig att rensa bland sina saker.

Så igår åkte jag över till mamma för att rensa bland mina saker.  I början kändes det lite trist, men efter ett tag blev jag riktigt hänsynslös! I slut ändan blev det sex svarta plastsäckar bara med kläder som ska till Myrorna och göra någon annan glad (hoppas jag!). Gick igenom gamla brevhögar ifrån brevvänner och kände nostalgin komma krypande. Hittade massor av brev ifrån min bästis i högstadiet, Sofia G. När jag ser tillbaka på den tiden, första fyllan, första riktiga pojkvännen för att inte tala om modet, så ler jag! Men hjälp, vad tänkte jag på! Men som tur är så ligger mycket av det modet i stora svarta säckar just nu! Fast det finns ett par skor, som jag nu sitter och funderar på om jag ska gräva fram ifrån en av säckarna.

Redan på högstadiet älskade jag skor. Men idag skäms jag nästa lite när jag tänker på ur hemska de där skorna egentligen är. Jag köpte dom till min skolbal in nian, tyckte att de va så snygga och moderiktiga då! Jag hade influerats av Viviane Westwoods super höga platåskor, ni vet dom där som Naomi snubblade i på catwalken. Mina skor var i svart mocka, med en klack på säkert 18cm samt en platå på fem cm under framfoten och med vristband. Dessa skor hade jag tillsammans med ett svart slimmat fot långt fodral, med slits näsan upp till rumpan. Klänningen hade jag för övrigt tvingat min lilla mamma att sy. Tyckte jag var så snygg i min nya outfit! När jag tänker på det i dag för står jag inte hur min mor kunde släppa ut mig utanför dörren den kvällen!

Så nu sitter jag här och funderar på om jag ändå ska spara dessa kolosser till skor som jag bara har använt en ända gång. De skulle ju vara så kul att använda på någon maskerad någon gång! Vad tycker ni ska jag slå mamma en signal och säga till henne att gräva fram dom igen? ♥