Jag var nog den i min klass som in i det längsta envisades att leka med dockor, så som Barbie med vänner. Hade det inte varit för att ingen ville leka med mig och mina dockor (ansågs barnsligt vid 12 år ålder...), så hade jag nog lekt än idag. Hoppades på att min åtta år yngre lillasyster skulle hysa samma passion som jag gjorde/gör för dockorna med det långa håret och de vackra kläderna. Men så fel man kunde ha. Min syster lekte hellre med små plastdjur är med dockor med förvrängda proportioner, så mina välvårdade väninnor fick snällt ligga kvar i sin låda.

För ca ett halvår sedan hittade jag en underbar blogg vid namn Biscuit's House, som väckte mina drockdrömmar på nytt. Visserligen finns det inga glamourösa långbenta donnor representerade, men ack så många andra små ljuvliga varelser. Har förstått efter lite research att det här med dockor för vuxna med barnasinnet kvar har blivit en hel industri. Med tillräckligt mycket pengar på fickan kan man customise sin egen docka efter tycke och smak. Själv har jag fastnat för de storhuvade numera japanskproducerade blunddockorna Blythe, med rötter från 70-talet och Margaret Keane's tavlor. Är de inte ljuvliga så säg! Det bara kliar i fingrarna på mig att få sätta igång och sy små ljuvliga klänningar till dessa underbara figurer.

I never wanted to stop playing with dolls when I was a child, but all my friends did - so I did it too. A couple a months ago I found the Biscuit's House blog, a place where all my doll dreams came alive again. After some research I've realised that the doll business for grownups is bigger than I could ever image and right now I'm dreaming of my own customise Blythe doll that I would dress up in beautiful clothes. ♥