Bilder: Carl Dahlstedt för Residence hittade hos 20kvadrat

Svart-vita och cleana hem är bra snyggt hos andra och för att inte tala om i inredningsreportagen. Men det är inget för mig. För jag behöver färg för att må bra och det är kul att se att man inte är ensam om den inredningsfilosofin, som hemma hos Jessica Folcker tex. Jag vet att dessa bilder från senaste numret av Residence florerar runt bland alla svenska inredningsbloggar. Men jag kan ju bara inte låta bli att publicera dem fast många av er redan har sett dem förut. De är ju bara så fina! ♥

ph Birgitta Wolfgang Drejer - Plaza Interiör

Visst är det vackert med alla dessa vit/svart/gråa skandinaviska hem som man ser hos väldigt många inredningsbloggar och magasin. Men om jag får välja, ska det va lite färg också. Någon som har klarat av att addera färg till sitt hem, utan att förstöra den där ”rätta” skandinaviska känslan, så är det danska smyckes designer Stine A. Johansen. Nyckelordet i detta fall är ”konst”. ♥

Bilder: Fabrizio Cicconi

Franco Saccani heter mannen som äger denna vackra lägenhet. Även han samlar på vaser och har som ni ser, en vassamling som heter duga. ♥

Foto: Magnus Mårding för New York Times T Magazine November 2011

Jag har en storasyster i landet over-there, som jag ibland Skypar med. Här om sistens så diskuterade vi det där med att samla på saker. Cecilia, min syster, samlar bland annat på engelska skärbräder med inmejslad text, från 1800-talets slut. Specifikt kan tyckas, men då får man inte glömma att hon jobbar ju trots allt som inredningsdesigner. Vi konstaterade båda att nyckeln till en vacker samling, vad än det må vara man samlar på, är att grupperar den snyggt. Spana bara in illustratören Mats Gustafsons underbara samling av keramikvaser. Där ligger man i lä. ♥

…eller? Så har i alla fall jag länge sätt på vaser. Prydnads föremål som tanter med blått papiljotthår har i sina fönster tillsammans med handvirkade små dukar och porslinsdjur. Men jag får nog ta tillbaka det där. För jag ser då inte någon liten tant när jag tittar mig i spegeln. Däremot ser jag bara fler och fler vaser i mitt hem. Man skulle nästan kunna kalla det för en liten samling. Dock inget som kommer i närheten av denna.

När jag var liten samlade jag på luddiga klistermärken, fina tvålar, parfymflaskor, Michael Jackson-posters. Listan kan göras lång. Idag skulle jag nog inte kalla mig själv för samlare. Mycket hänger nog ihop med att maken inte är den som uppskattar samlingar, oavsett vilken typ det än må vara. Jo, kanske i form av en vinkällare. Han tycker att de saker man omger sig av även ska andvändas. Något som jag kan hålla med honom om. Men då är det bra fiffigt att samla på vaser. För en (eller flera, annars är det ju ingen samling) kan vara fin bara som den är eller med blommor i. Jag skulle vilja kalla det för en win-win situation helt enkelt.

På senaste tiden har jag släpat hem diverse keramikvaser, från loppisar och auktioner (Tradera och Ebay). Men just nu suktar jag mest efter ett gäng gula Holmegaard-vaser från 60-70-talet. De skulle verkligen vara perfekta i mitt arbetsrum, som börjar bli färdigt. För ni kommer väl ihåg den tilltänkta färgkombinationen? Så har ni någon gul gammal glasvas som skrotar där hemma så får ni gärna hojta till! ♥

Jag kan nästan inte besöka en loppis utan att komma hem med något och Solnas Megaloppis igår var inget undantag. Jag hade från början satt upp några riktlinjer för mig själv, för att inte helt gå bananas. (Bara namnet Megaloppis får ju adrenalinet att pirra i ådrorna på mig.) Det jag hade bestämt mig för att hålla utkik efter var: vaser, silverbestick, tavlor och ramar. Och tur var nog det, för det fanns hur mycket som helst som jag hade kunnat tänka mig att släpa hem. Visserligen var det s.k. ”Stockholmspriser” (säljare som kan det där med att ta betalt), men samtidigt så handlar inte alltid handla på loppis om att handla biligt. Utan faktiskt hitta lite udda och roliga grejer som inte finns i massupplagor på närmsta IKEA-varuhus.

Själv kom jag i alla fall hem med ett gäng härliga keramikvaser och en galen liten fotpall, som man kan lägga saker i. Tror nog att den lilla pallen får bli mitt nya omklädningsprojekt till våren. Tyvärr blev det inga bestick, då donnan inte tyckte att det var lika kul med loppis som sin mor. Men det kommer fler tåg. Satsar definitivt på vårens Megaloppis, då jag tänker beväpna mig med större plånbok (cash), barnvakt och tid. ♥

För ett par veckor sedan var jag på Retromässan. Idag är det Megaloppisen i Solna som gäller. Jag jobbar som sagt stenhårt för att personifiera vårt hem. Så håll nu tummarna för att jag kommer hem med några härliga fynd. Ser gärna ett par vaser, någon tavla eller varför inte ett gäng gamla silver bestick. För hur inspirerande är inte bilden här ovan?

Syns vi i Solna eller vad gör ni själva denna härliga lördag? ♥

Foton: Jonny Valiant

Ni kanske känner igen den översta bilden från svenska Elle Interiör’s augustinummer i år. Den, precis som resterande bilder i detta inlägg kommer från prop stylisten Marcus Hay’s underbara New York lägenhet. En lägenhet som jag för tillfället är helt besatt av. Kanske inte själva lägenheten, utan mer känslan som Marcus har fått till med hjälp av ett härligt hopplock av loppisfynd och andra sköna pinaler. Jag är så passa besatt av den att jag varje kväll, innan jag släcker för att sova, måste ta mig en titt i tidningen och drömma mig bort i underbara färgval och 50-60-tals keramik.

Vi har det ganska cleant här hemma. Ljust och fräscht som Henrik Schyffert och Fredrik Lindstöm skulle ha sagt. Jag både gillar och hatar det. Praktikern i mig tycker att det är toppen när man ska dammsuga och superskönt när man har en liten donnan som precis har börjat krypa. Men samtidigt tycker jag att det är rätt opersonligt. En vit grund, svarta detaljer, sjuan stolar, PH-lampa, trasmattor, ja, ni get the picture. Visserligen tycker jag verkligen om våra möbler, men jag känner att jag saknar den där personliga touchen. Det där som Marcus Hay har fått till i sin lägenhet. Så mitt nästa mission här på hemmafronten är att personifiera vårt hem och självklart ska ni få följa med på den resan! ♥

När jag får en hang-up på något då ser jag det över allt. Som när jag var gravid, då kändes det plötsligt som om alla var gravida. Och likadant är du just nu med min besatthet av retromönstrade tapeter – jag ser det över allt! ♥

Förra lördagen tog jag och donnan och besökte bakluckeloppisen på Täbygalopp. Det är alltid lika kul att gå dit och titta. Ibland förfasas man över det skräp som folk har mage att sälja och ibland kan man göra riktiga fynd. Som denna fina oljemålning från 40-talet, för 50 kronor, som fick följa med oss hem. (Hade vi haft bilen hade även en fin gammal barnstol fått följa med oss hem) Tavlan kommer att bli ett fint bidrag till min konstvägg som jag håller på att skapa här hemma. Tror att den kan bryta av ganska bra i vårt i övrigt ganska så moderna konstsamling. Än så länge är jag inte helt säker på vart den ska sitta, men jag lutar åt köket. Mitt mål är ju att få ett lika mysigt kök som detta. ♥