…eller? Så har i alla fall jag länge sätt på vaser. Prydnads föremål som tanter med blått papiljotthår har i sina fönster tillsammans med handvirkade små dukar och porslinsdjur. Men jag får nog ta tillbaka det där. För jag ser då inte någon liten tant när jag tittar mig i spegeln. Däremot ser jag bara fler och fler vaser i mitt hem. Man skulle nästan kunna kalla det för en liten samling. Dock inget som kommer i närheten av denna.

När jag var liten samlade jag på luddiga klistermärken, fina tvålar, parfymflaskor, Michael Jackson-posters. Listan kan göras lång. Idag skulle jag nog inte kalla mig själv för samlare. Mycket hänger nog ihop med att maken inte är den som uppskattar samlingar, oavsett vilken typ det än må vara. Jo, kanske i form av en vinkällare. Han tycker att de saker man omger sig av även ska andvändas. Något som jag kan hålla med honom om. Men då är det bra fiffigt att samla på vaser. För en (eller flera, annars är det ju ingen samling) kan vara fin bara som den är eller med blommor i. Jag skulle vilja kalla det för en win-win situation helt enkelt.

På senaste tiden har jag släpat hem diverse keramikvaser, från loppisar och auktioner (Tradera och Ebay). Men just nu suktar jag mest efter ett gäng gula Holmegaard-vaser från 60-70-talet. De skulle verkligen vara perfekta i mitt arbetsrum, som börjar bli färdigt. För ni kommer väl ihåg den tilltänkta färgkombinationen? Så har ni någon gul gammal glasvas som skrotar där hemma så får ni gärna hojta till! ♥